Julen har dansats ut för länge sedan. Granen som vi för länge sedan ersatt med en av plast kom inte ens upp i Jul. Eftersom vi har haft väldigt mycket av vårt bohag kvar i flyttkartonger och spenderat all vår vakna tid i att driva förlaget framåt så har vi lagt väldigt lite tid på att fixa till i vårt nya boende.

Från att vi flyttade in och fram till nyår var vi ute på resande fot i olika uppdrag så pass ofta att våra nya grannar frågade om vi hade flyttat ut igen. Vi tillbringade inte ens hälften av vår tid hemma. Dessutom passade vi på att lyxa med en kort semester. När vi kom hem igen lagom till Lucia och bokrelease av novellantologin ”Över en Fika” så passade vi på att julpynta extremt sparsamt, eftersom vi hade två arbetsresor till planerade under december månad.

I Hammenhög finns det en ytterst välsorterad belysningsbutik där de har allt från elservice och installationsproffs till batterier och LED. Petra hade hittat en jättesöt liten ljusslinga bestående av glittriga stjärnor. Med glittriga stjärnor menat att det var enkla julpynt med 15 små diskreta seriekopplade lampor på en enkel sladd. Och glittret berodde inte på att lamporna spred ett särskilt juligt ljus, utan för att hela konstruktion med lampor och sladd och stjärformer var bestrukna med någon sorts klister med glitter i.

Detta glitter spred sig överallt. Jag menar verkligen överallt. På de mest osannolika platser som man kan tänka sig kan vi än idag finna små små millimeterstora glitter, som för en sekund sedan inte fanns där, men som helt plötsligt dragits fram av att man flyttat något. Det verkar inte spela någon som helst roll hur många gånger jag drar huset runt med dammsugare och skurhink, för de där förbenade glittrena finns överallt. Nu har det (sedan länge faktiskt) gått så pass långt att så fort vi hittar ett glitter så stannar allting upp och medan någon håller koll på glittret går den andra och hämtar dammsugaren.

Nu när det gått åtminstone 8 veckor sedan julpyntet åkte ut så har jag egentligen passerat skamgränsen för länge sedan, för det är ändå lite känsligt att på sätt och viss antyda att jag inte städar tillräckligt bra eftersom glittren fortfarande gör sig påminda. Men det handlar inte om det. Jag är faktiskt lite väl pedant ibland, så det faktum att glittren åkt in i alla möjliga skrymslen och vrår för att titta ut när man minst anar det har mer med dess litenhet än med städslarv att göra.

 

Denna historia utspelade sig dessutom samtidigt som en kille i USA kom på en affärsidé (på skämt) som han skrotade igen på en gång. Den har poppat upp i ett flertal kloner sedan dess. ”Send your enemies glitter” heter den, som går ut på precis just det. Skicka ett kuvert med glitter till din ovän. För $10 så skickar de ett kuvert till den du vill, för att utkräva hämnd eller bara vara allmänt otrevlig. Jag som levt med några få glittriga korn som tittar fram ett och ett varannan dag är i jämförelse lyckligt lottad. Och mitt karmakonto mår betyligt bättre.

…men det där med skam kommer jag att återkomma till längre fram…

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *