– Ååh, vilken fin liten bil, sade mannen i sällskapet bredvid.

– Vilken då? svarade kvinnan mittemot honom.

– Den där svarta, med de snygga fälgarna. Den precis här utanför.

– Jaha den, jo den var väl snygg. Jag kunde just tänka mig att du skulle gilla just de fälgarna med gråa och svarta detaljer.

– Jo och den har perfekt storlek också. Den är inte så vansinnigt stor men inte heller alltför liten. Ganska ok liten bil faktiskt. Jag undrar hur den är att köra, säger mannen.

– Men det kanske inte är alltför praktiskt med ljus skinnklädsel i bilen, fortsätter han.

– Jo men vi har ju inga småbarn hemma längre så det är väl ingen risk längre.

– Men det är faktiskt inte bara barn som kan spilla. Det händer ju även mig att vissa chokladbitar har en förmåga att splittras lite och små chokladflagor hamnar i sätet. Det spelar ingen roll hur extremnoga jag är med att aldrig tappa något i sätet, ibland kan även vuxna människor spilla. Kolla bara hur vår förra bil såg ut i framsätena, den var ju finare i baksätet där barnen suttit.

– Jag skulle nog gärna provköra den där, för den ser rätt tuff ut, fortsätter mannen.

– Män och deras leksaker, suckar kvinnan. Förra veckan satt du här och skulle ha en ny sån där iphone-telefon, en sån där smartphone, har du glömt den?

– Nej, men vi har ju inte varit i närheten av någon butik som säljer den ännu. Det finns ingen här i stan som säljer den, förutom Kalle på hörnet och honom vill jag inte handla av, han är så dyr, säger mannen. Jag hade tänkt att vi tar det i nästa vecka när vi far till Ystad istället.

– Apropå män och deras leksaker, med andra ord mina intressen, hur var det egentligen med rosenbuskarna utanför köksfönstret, skulle vi ta bort dem och sätta dit någon annan sort istället? fortsätter mannen.

– Hur menar du dina intressen, du är väl inte intresserad av att plantera buskar heller? Det är ju min grej. Och ja, vi ska gräva upp de fula rosenbuskarna och ersätta med en sån där tät låg buske som man kan plantera som häck. Du får gärna hjälpa till att gräva upp rosorna, men jag tar helst hand om planteringen själv för jag har sett hur dina fingrar är motsatsen till gröna, säger kvinnan. Men jag tänkte att vi skulle stanna till vid den där trädgårdsbutiken vad den nu heter, den mittemot ICA, när vi far till Ystad nästa gång.

– Men om du vill åka till Ystad och jag också har ärende dit, varför ska vi vänta till nästa vecka, det är ju inte så långt att köra? säger mannen.

Två minuter senare har paret som ser tillräckligt unga ut att ha smitit från arbetet klätt på sig sina ytterkläder och mannen som var snabbare hade gått ut till den svarta lilla bilen och gick runt den och tittade på den från alla vinklar. När kvinnan klev ut från caféet kunde jag höra mannen genom skyltfönstret när han höjde rösten för att hans fru skulle höra honom över trafikbruset där hon stod en bit längre bort.

– Jag tror jag ändrar mig faktiskt. Det spelar ingen roll hur känsligt det är för fläckar, för det var vansinnigt snyggt med ljusbeige skinnklädsel i bilen. Shit vad snyggt!

Med den kommentaren kändes det ännu tydligare att de inte var pensionärer, men kanske inte heller att de smitit från jobbet. De var alldeles för lediga för det. De kanske hade samma typ av liv som mig, som hade möjligheten att flytta arbetstiden till när som helst på dygnet så länge arbetet blev gjort. De kanske hade det tillräckligt bra ställt för att ha slutat arbeta långt innan pensionsåldern. Eller så tog de bara en behaglig paus ifrån vad de nu hade för åtaganden och lät kreativiteten och utforskandet styra en stund.

Vem vet? Inte jag iallafall. Och det är nog det som är så spännande med att sitta på café eller tåget eller en stimmig lunchrestaurang, för att höra en del av en konversation, eller se en del av ett möte, för att få en del av historien och låta kreativiteten fylla i resten.

 

 

 

Peugeot 308

Peugeot 308

Tagged with →  
Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *